| Yderligere tekst |
blef jag, som Sergeant commanderad till Ingenieurerne för att biträde vid Batteriernes uppekastande på Als, och tjenstgorde der till den 31 Augusti, da alla Frivilliga Svenska och Norrmän blefve på ordrere af Krigsministeriet afskedade. Den 4 September afleverade jag allt mitt Töy, afreste den 5 till Kjöbenhavn och lyftade den 15 September uti Arméens Intendantur 10 Rigsdaler. som belönning för 2 års fälttog, förutover mit dagliga gage under tjenestetiden.
Alla frivilliga som inträdde uti Arméen 1849 fingo fulla respengar både bort och hem, och de flesta som foro 1848 fingo understöd af frivilliga Comitéen som have bildats i Stockholm för detta ändamål. Jag erhöll utermera än af danska staten än disse 10 Rigsdaler, med förstärk af 2 onyttigt änvända år af mitt lif, samt en förstörd hälse, förorsakaf af bivuakerna i det fria under den kalla våren 1849. Officers afsked anhöll jag om hos Krigsministern men erhöll afslag. Likaså anhöll jag hos Bataillonens Commandon om att inställes sosom värdig att erhålla Dannebrogsmännens hederstegn, men dette förvägnats mig äfven. Dette skulle hafva varit för mig den högsta belöning, jag hade kunnet erhålla.
Da nu Hans Majestät Kongen af Dannemark Kristian den åttende instiftat en Medalj för dem, som deltagit uti de båda sista Krigen, så anhåller jag i Djupaste underdånighet att Deres Excellence så ville bemidle att jag herved komme i åtnjutande häraf, då denna utmärkelse ännu icke kommit mig till del, då jag de sednaste 22 åren varit bosatt i Finland, ehuru jag ännu är Svensk Undersåte.
Med djupaste vördnad och underdanighet har jag äran förblifva
Deres Excellences
odmjukaste tjenare
Karl Edvard Lagnist
f.d. Vaabenmästare
vid den Kongeliga Danska Armées 1sta Reservebataillons 3die Compagni |