| Yderligere tekst |
Efter circa fjårton dagars förlopp fick jag ordre att gå till Bogense och derstädes afvakta vidare förhållningsordres. Så låg jag i Bogense till den 24de Juni s.å., då jag erhöll skriftlig uppmaning att komma upp med lasten. Utan att frukta faran, seglade jag åstad, huru det visade sig vid min framkomst att tillståndet var då långt värre än förut. Emedan jag såg att Tyskarne rigtede kanonerna och sköto på oss, måste jag låta fartyget gå med full fart och seglen på in i hamnen, ehuru kulorne surrede rundt om kring oss. Emellertid kommo vi på så sätt utan vidare skada in uti och igenom hamnen så långt att fästningsvallen fredade fartygets skrof.
Straxt efter lycklig ankomst gick jag till dåvarande Ingeniör-Kapten Ernst och anmålde mig till lossning, men nogon sådan kunde icke företagas, emedan Tyskarne fortfora att kasta eldmommar i den rigtning der jag låg med fartyget, helst de ifrån Batteriet der de låga och sköta kunde se fartygets mast, hvorimot, som sagdt är, skrofvet deraf var doldt och fredadt af fästningsvallen.
Civilt folk och Tullbetjening fannos ej att få tale vid, så att det såg högst farligt ut för både lif och egendom, helst det både gnall och small natt och dag med den påföljd att hus och gårdar ramlade omkull och menniskor efter- |